Min första sexnovell, äntligen. Baserat på min erfarenheter
- Ska du gå hem?
- Ja nu vill jag hem!
- Jag kan göra dig följe. Har du cykel?
Jag har tänkt på henne hela dagen. Tittat på henne när hon suttit framåtlutad över datorn. Håret som faller, först böljande neråt längs hennes kinder och ramar hennes profil så att bara hudfärgen, pluppnäsan, de röda läpparna och ögonen exponeras, sedan fortsätter det upp igen över axlarna och ner bakom hennes svarta poloklädda rygg. Hon putar lätt på läpparna när hon fokuserar. Idag kastade solen strålar genom fönstret. Hennes hår tog stark färg, en varm färg. Hade det inte varit någon annan där så hade jag obehindrat sökt mig till henne för att med fingertopparna fånga värmen. Lätt så att tyngden av håret kändes vid min beröring. Ner mot hennes kinder hade jag smekt dem över hennes hud, så att hon kände igen att det är jag som blivit förförd av hennes skönhet. Men settingen är annorlunda nu. Ingen vet om att det är så jag ser på henne. I studion vet ingen säkert, med vilken jag passion jag försvinner i form och färg som är hennes drag. Därför spelar vi båda med i det skådespel vi valt att framföra. Med kulisser avskalade och föga bra skådespelat så spelar alla med i vår oskyldiga dialog. Nu har vi åtminstone sagt det högt så att alla har hört det. Det är en trevande, osmidig, men vid det här laget, en välinövad manöver. Känslan är konstlad och osäker. Vi frågor oss, vem spelar vi för, spelar vi rätt? Det spelar ingen roll nu. Vid slutet står vi alltid där och känner att det var tillräckligt bra. Det här som jag har framför mig marginaliserar allt det andra.
Hissen stänger dörrarna. Vi tittar uppåt mot varandra. Jag ler mot henne som man ler mot någon som mycket väl vet med sig att ingen köpte det där. Hon ler tillbaka, utav glädje. Som att hon säger, jag vet. Vi skrattar. Jag blinkar busigt mot henne. Hon tittar ner igen. Gud vad söt hon är!
Hissdörrarna öppnar sig och vi slår på vänskapsfasaden igen. Vanliga rutinen av att gå genom sista våningsplanet och ut till cyklarna. Vi pratar som vänner. Vi pratar hela tiden. Om dagen. Om saker som hänt. Saker vi velat säga varandra. Saker som den andra missat. Vi pratar hela vägen hem.
Jag stänger dörren om oss. Hon står där framför mig när jag vänder mig om. Inväntande på det som nu ska hända. Från lätt böjt huvud tittar hon upp och söker mina ögon. Håret draperar henne men dras tillbaka av rörelsen som att hon öppnar för akt två. I kontakt med mina ögon skiftar hennes plötsligt färg. En hungrig, mörkare blick. Hon låser mig med blicken! Det överraskar mig hur sömlöst hon skiftade i ton. Likt ett möte med en hungrig lejoninna inser jag vad som ska hända. Den instinktiva känslan av att det är hon som tar initiativet nu, övermantlar mig och min egen förtryckta längtan. Från ryggen arkar sig en längtan och jag andas in djupt. Jag andas in dynamiken. Känner koncentrationen som luften bildat mellan oss mot mina läppar och tunga. Den är tät. Jag kan nästan smaka den. Precis när jag känner hennes doft när håret lägger sig mot min kind välver jag huvudet framåt. Hennes näsa kuddar sig mot min. Jag vrider huvudet vidare och känner värmen från hennes köldspänstiga kind pressa mot min. Den lätta hudberöringen känns trots det varm. Jag känner fjunet på hennes kind, jag känner hennes närvaro. Jag är hemma nu. Lättnaden över att äntligen känna henne såhär får mig att ge efter till konsten att bli min passion. Tappa greppet. Bli vår sexualitet. Min tunga ligger vilande mot botten av min mun när jag med öppen, sökande mun nu vrider mig mot hennes. Det är en kåthet som kramar mig. Jag är okontrollerad av den. Med en spänning från skinkorna upp till musklerna i nacken som fäster bakom öronen kramar en spänning som vill älska med hennes kyssar. Hennes utandning fyller min mun. Värmen är smekande runt min djupa tunga. Där är hennes läppar. Lika tyst, fylligt och vått stönande som mina. Vi möts på samma sätt i totalt samma hängivelse. Omfamnar den och pressar tillbaka med fylliga läppar. Pressen är så världsomfamnande att jag tar mig ett ögonblick för att förstå den. Disciplinerat spänner jag käkarna för att få behålla passionen i känslan. Energin avbildas likt ett dovt baspåslag. Likt en explosionsmina under vatten. Den avbildar sig som en kraftexpansion, utan avbrott övergående till en dov release av energi. Det är när tystnaden infaller, bara för en insikt, som jag inser med vem jag står med på randen av mina läppar. Det finns ingen anledning till fasad längre. Vi har inga barriärer, inga skådespel kvar att upprätthålla. Jag kastar disciplinen i väggen. Jag har funnit henne nu. Nu kan jag äntligen ge efter. En suck lämnar min kropp när jag blir lättare när tyngden rinner av mig. I avrinningen faller jag in mot henne igen och hon möter mig resande. Tydligt och stärkt. Min hand snor in bakom hennes huvud och idkar sig genom hennes hårbotten. Jag omfamnar hennes huvud och möter henne. Längtan och spänning tar mina vader och trycker mig upp på tå. I ohörbara stön griper hon tag i min själ och jag försvinner in i en dimma av oregelbundna vågrörelser. Vågorna välver runt och penetrerar oss. Våra läppar dansar med varandra. Passionsfyllt som vattnet i havet. Pulserande och livfullt. Likvida fuktar läpparna mig och sammetslenar min vävnad. Hon formar mig som vattnet formar stenarna vid stranden. Över tusentals rörelser modellerar hon vår passion på min kropp. Om tusen år ska gjutningen knådats till ett kärlekens uttryck. Gudarna ska bli avundsjuka av vår avbildning och falla kärleksbrutna vid foten av vår skönhet.
Jag känner hennes hand tränga sig in på min sida. Trycket är märkbart kramande. Genom hennes hand känner jag pressen sammanfalla från hennes arm. Det är från ryggen jag kan läsa närvaron. Lidelsens närvaro. Lidelsen av den enorma kraft som tillgivenheten ålägger våra sinnen. Bindande knyter den oss närmare varandra, mot en imploderande död. Det är såhär vi ska sammanfalla. För att pånyttfödas. Vi välkomnar dess faktum. Välkomnar en äkta verklighet. En där vi är här i armarna på varandra. I våldet av ett verk, lett av emotionell passion. På randen av gråt och extas. Hon för sig uttrycksfullt vidare under min tröja och smeker min rygg in mot valvet av min ryggrad. Hennes beröring är fulländad och komplett. Smekningen talar för mig hur hela hennes hand ligger mot mig. Hon kramar min muskel. Jag kommer henne närmare och fylls av en vulkaniserad eufori. Det blottar sig naket med en lyftning från hennes byxlinning, in under hennes tröja, som följsamt fångar hennes kropp. Hon lättar lätt tills jag stannar med båda händerna mot hennes skulderblad. Inväntande stannar jag upp och tar jag in situationen, med min underläpp i lätt grepp av hennes tänder och med avslappningen av hennes läpp mot min. Likgiltiga till vad som skulle hända sen, infinner vi oss en stund i denna tillfällighet. Det finns inga begär, endast tillfredställelse.
Åtrån nalkas smygande tillbaka. Jag står med mina händer mot min finaste väns nakna hud och känner strålningen genom mina händer. Värmen som infinner sig. Glädjen. Jag öppnar ögonen i hopp om att jag ska skymta hennes fullständiga bevarelse. Förtrollande, sagolikt ramar hennes ögonfransar hennes fyllda blick. Jag förstår inte att jag får vara med om det här. Att jag får vittna en sån blick. En sån vacker blick, avspeglad i en brunn sån djup och rik på lust. Tacksamt skrattar jag och tar henne närmare inpå med armen runt hennes nacke. Hon brister med. Vi båda vet.
Jag snurrar henne ett halvt varv runt i mina armar, om bara för att leksamt få föra henne dansande på golvet. Vi har inte bråttom någonstans längre. Nöjt vill jag få bli den där energin som leker på himlen, grönt och vackert. Vara två distanserade stjärnor på himlen med henne. Jag vill känna världen cirkulera runt oss.
Mitt stånd gör sig påmind på insidan om mina chinos. En kittlande känsla som gör sig bekant från ett annat ursprung påminner mig om att jag är ett djur för hennes sexualitet! Åtstramningen mot kuken nervkittlar så pass att jag pressar mig själv mot insidan av byxorna i en gripande jakt mot välbehag. Hon märker min kåthet och ser mig i ögonen. Be