För att förstå berättelsen fullt ut, så bör du läsa del 1 (Dagspendlaren, http://www.sexiganoveller.se/12948/dagspendlaren).
Efter att Karin gett mig en fantastisk skön avsugning började hon tydligt ta avstånd från mig. Hon började resa hem på olika tider, de gånger hon åkte hem samtidigt som jag så valde hon en annan vagn. Situationen gjorde mig både förvirrad, arg men framförallt sårad. Under våra "sexlekar" på tåget hem så hade någon typ av förälskelse vuxit fram, vilket kanske kan tyckas konstigt för många, vi hade ju knappt pratat med varandra, jag visste inget om henne, om hon var gift, sambo eller ensamstående, hade ingen aning om vart hon bodde, jag visste inte heller vad hon hette i efternamn. Jag låg många sömnlösa nätter och tänkte bara på Karin, om jag hade gjort något fel, hade jag varit för framfusig eller sagt något dumt?
Jag presterade sämre på jobbet, fick nästan ångest när jag skulle åka hem, skulle hon vara på vagnen, skulle hon ignorera mig igen eller skulle hon faktiskt börja prata med mig? Tiden gick, det blev sommar och en välbehövlig semester infann sig, jag flydde stan, åkte till barndomsvänner långt bort, jag pratade om Karin och berättade om vad som hänt, inte alla detaljer givetvis, men tillräckligt för att de skulle förstå att jag på något vis hade blivit förälskad i denna mystiska kvinna. Semestern gick alldeles för fort, 4 veckors ledighet gick mot sitt slut och ångesten började krypa nämre. Jag pratade med en tjejkompis om situationen, hon förelog att jag skulle ignorera henne, visa henne inte att du mår dåligt, eller att du bryr dig, för eller senare kommer det att påverka henne. Spela svårfångad helt enkelt.
För mig kändes logiken bakvänd, men jag lyssnade på henne, samtidigt så kanske det var dags att faktiskt gå vidare. Första dagen till jobbet igen, jag klädde upp mig extra snyggt, kostymen på, en snygg vit skjorta, skippade jackan, kastade ner allt i en mer ungdomlig portfölj/dataväska. Chefen hade skickat ett SMS om att jag skulle klä mig stiligt idag. Vandrade bort till stationen, samtidigt som jag lyssnade på musik. Konstigt nog så kändes allt bättre, jag skulle inte låta henne förstöra min tillvaro. Jag kan hitta en ny tjej och som faktiskt pratade med mig också. Klev på tåget, satte mig i ett sätte som inte var riktat framåt, på så vis slapp jag se en massa andra människor. Resan gick bra, klev av och jag började stega mot jobbet. Då hör jag en röst bakom mig.
- Peter!
Jag vänder mig och där står hon igen, Karin. Jag ta ur hörlurarna och tänker för mig själv, "Be cool, be cool".
- Hej, säger jag. Jag tilltalar henne inte vid namn, inte ännu i alla fall.
- Hur har semstern varit, frågar Karin.
- Den har varit strålande, ljuger jag. Helt kanon faktiskt. Jag väljer att inte fråga henne detsamma. Det blir tyst en stund. Inombords vill jag bara skrika. - Vad vill du med mig egentligen?! Men jag lyckas behärska mig.
- Vad har du gjort, frågar Karin.
- Åj, allt möjligt faktiskt, det har varit fullt upp, blivit lite sömn, men ändå bra, svarar jag. Det var ju i alla fall delvis sant, hade ju faktiskt inte sovit mycket. Jag ser att Karin ser mer och mer stressad ut, eller kanske mer osäker i alla fall. Hon fortsätter:
- Har du träffat någon under semestern?
Jag hade inte räknat med den frågan, blir för några sekunder osäker på vad jag ska svara. Karin märker det, hon blir genast lite mer säker igen. Jag fattar nytt mod:
- Inte direkt träffat någon, det hade väl ett inkorrekt påstående.
- Vad menar du med det, frågar Karin.
Nu bestämmer jag mig för att ljuga friskt, det får bära eller brista.
- Jag har inte blivit tillsammans med någon om du undrar, säger jag.
- Varför svrarade du då så konstigt, frågar Karin.
Den kommentaren retar mig, jag försöker fortsätta spela "cool".
- Okej, jag blev lite osäker först på hur mycket jag skulle säga, det kanske uppfattades som konstigt, men det var snarare en inre fundering på hur mycket jag ska berätta för dig, säger jag.
- Du kan väl berätta allt för mig, säger Karin. Den kommentaren gör mig nästa ännu mer irriterad, som att hon skulle vara någon som man anförtrodde sig åt, en människa som knappt pratar med mig, som har ignorerat mig i flera månader och som jag dessutom inte ens vet efternamnet på.
- Om du gärna vill veta vad jag har gjort, så kan jag väl säga så mycket som att jag har knullat en hel del i sommar, ljuger jag.
Förhoppningen om hon skulle reagera på den kommentaren uteblev, istället frågar Karin:
- Jaha, vad kul för dig, någon i min ålder eller satsade du på någon yngre?
- Både och faktiskt, jag träffade en 43-årig kvinna i Båstad, ganska lik dig till utseendet, vi knullade en hel helg, vi hann knappt med att äta, ljuger jag. Jag brukar inte vara duktig på att ljuga, men orden bara flyger ur mig, jag känner mig säker, som att det faktiskt varit på riktigt. Karin märker inte att jag hittar på, hon ser snarare lite förbryllad ut, kanske lite sårad. Men hon vill vara stark så hon kontrar:
- Men hon kan inte ha varit lika bra på att suga som jag ändå, säger Karin.
- Kanske inte, men hon var grym på att knulla, säger jag. Det kan hon ju faktiskt inte jämföra eftersom vi inte hade gjort det. Jag fortsätter:
- Men det var som sagt en helg bara, bästa tiden har ändå varit med Therese.
- Jaha, vem är det, frågar Karin.
- En något yngre tjej, hon fyller 27 i september, vi umgicks i nästan två veckor. Hon var väldigt trevlig och snygg, ljuger jag.
- Knappast någon större erfarenhet i sängen, sänger Karin.
- Det gjorde inget, hon var dessutom väldigt nyfiken på allt så vi hade det perfekt, säger jag.
Karin var nu rejält besvärad, oavsett vad hon sa så gav jag henne inget tillbaks och varför skulle jag?
- Ska du träffa henne igen, frågar Karin.
- Det tror jag inte, säger jag. Den sista meningen får Karin att sträcka på sig igen. Jag fortsätter:
- Varför undrar du?
- Inget särskilt, säger Karin.
Kändes som att vi började återgå till stadiet igen där hon hade kommandot. Det fick inte hända.
- Jag måste skynda mig till jobbet, säger jag.
- Du får har det så bra, vi ses säkert snart igen, fortsätter jag.
Karin står helt still, hon försöker säga något, men jag har redan vänt mig om. 1-0 till mig tänker jag.
Väl på jobbet så upptäcker jag att kontorsplatserna har ändrats under sommaren. Egentligen visste jag det, men hade helt förträngt det under min jobbiga period. Jag går runt och leta efter min plats, alla andra verkar vara på plats redan, till slut hittar jag mitt skrivbord, sätter mig ned och funderar kort över mötet med Karin. Det blir dock kortvarigt, min chef kommer fram till mig och ber mig följa med på ett möte. Jag blir informerad på vägen till mötet att vi ska träffa några representanter från koncernen, de har några nya tankar och där tydligen jag är en del av dessa tankar. Vi kliver in i finmötesrummet, rummet som egentligen bara används av VDn och några andra. Men när koncernens representanter är här så får VDn foga sig.