Robins mamma
Dörren slog igen med en smäll och hon hörde hur bildörren slog igen. Han varvade motorn för högt och det skrek till i asfalten när framhjulen slirade till av hans för höga gaspådrag och hastigt uppsläppta koppling. De hade haft ännu ett gräl och Louise suckade djupt och undrade vad det var som höll på att hända.
Hur var deras förhållande egentligen? När hade de senast sagt något snällt till varandra? Det verkade som om allt handlade om att hitta fel hos varandra och att försöka göra den andra illa. Vad hade de att vinna på detta?
Louise visste inte vad hon skulle ta sig till. Jörgen hade ju varit så snäll och trevlig. Tagit hand om henne och ofta överraskat henne med små oväntade presenter och hon hade försökt att vara en lika bra partner tillbaka.
Men att något var fel var ju uppenbart. De hade varit tillsammans i sjutton år. Sjutton rätt bra år, trodde hon. Hon hade inte velat gifta sig och kanske det var där skon klämde? Hon visste inte!
Bara deras gräl inte hade väckt Robin, deras son, som förhoppningsvis sov hårt. Hon ville verkligen försöka hålla ihop familjen för hans skull och nu gällde det att försöka reda ut vad som hänt. Jörgen var oftast ovillig att erkänna att de hade ett problem, även så nu på morgonen. Det var det som till slut fick honom att ta bilen och köra därifrån.
Med huvudet i händerna satte hon sig vid bordet och försökte tänka, men blev snart störd av att det knackade på dörren till groventre´n. Inte skulle väl Jörgen knacka? Hon hade dessutom inte hört bilen, så vem kunde det vara?
Innan hon öppnade såg hon till att morgonrocken var ordentligt knuten och att håret inte såg allt för illa ut. Hon låste upp och öppnade.
-Tjena! Robin hemma? sa den uppenbarligen pigge unge mannen utanför dörren. Louise log plikttroget och släppte in honom. Tydligen var inte alla medvetna om att folk kanske inte var uppe på helgmorgnar, eller att det vore lite hyfsat att vänta till klockan nio åtminstone.
-God morgon, Stumpen! sa hon för att försöka hinta om det olämpliga, men det missades helt och hållet den sextonårige Hans, som alltid kallats Stumpen så länge hon visste. Han sover, men vänta här i köket, så ska jag väcka honom strax!
Han satte sig tillrätta och hon frågade om han ville ha lite kaffe eller mjölk, men han tackade artigt nej. Louise kunde se att han dock sneglade ner mot hennes byst, bråkdelen av en sekund när han tittade på henne och hon var tacksam att hon inte öppnat i underkläder i tron om att det var Jörgen.
Mamman gick bort till Robins rum och knackade lätt på dörren, men hon fick inget svar, så hon gick in i det mörka rummet och fann till sin förvåning att hans säng var tom och att det låg en lapp på hans kudde.
Jag är hos Lina. Står fan inte ut med ert grälande!!! Kommer hem sen.
Inget mer.
Louise fick genast tårar i ögonen och satte sig ner på sängen och grät tyst i flera minuter. Allting såg så svart ut och hon kände hur paniken vällde över henne. Var allting förgäves? Skulle de aldrig kunna bli en lycklig familj igen? Hon kämpade till slut tillbaka gråten och torkade ögonen så gott det gick, innan hon gick till sitt sovrum för att bara se till att hon inte såg för illa ut.
Ett ögonblick glömde hon nästan att Stumpen satt i köket och väntade.
Stumpen! Han hade tittat mot hennes byst, hade han inte det? Jörgen brydde sig knappt längre. De gånger han fick som han ville, brukade han sätta igång en film med hårdporr och titta på de unga opererade tjejerna som utförde de mest smärtsamma och akrobatiska saker, medan hon fick tillfredsställa honom med munnen under tiden.
Hon var absolut inte intresserad av sin sons kompis, men hon bytte i alla fall om snabbt till träningsbyxor och just som hon skulle ta på sig sin bh-topp, beslöt hon sig för att skippa den, utan drog bara på sig sin lite för lilla t-shirt så att hennes mogna byst framhävdes ännu mer. Det kändes lite mer påklätt än nattlinne.
Kanske ett par blickar från Stumpen skulle kunna få henne att känna sig lite bättre innan han ändå skulle gå, eftersom Robin inte var hemma?
Så fort hon kom in i köket, såg hon hans oväntat kraftiga reaktion i ögonvrån. Hans haka föll ner och han stirrade obehindrat på hennes överkropp. Louise låtsades inte om det och så fort hon vände sig mot honom slog han undan blicken med rodnande kinder.
-Hur var det? Du ville inte ha kaffe? sa hon bara för att ha något att säga.
-Jooo! Öhh! Jo, tack! Alltså, jag har ändrat mig. Om det inte är till besvär, alltså!
Det hade hon inte väntat sig, nu var hon tvungen att göra kaffe till honom och varför hade hon inte ännu sagt att Robin inte var hemma?
När hon vände sig om för att ta fram kaffebryggaren, tittade hon ner på sin rosa tröja och såg att hon kanske gjort ett misstag. Av alla hennes tröjor var denna gjord av det tunnaste tyget, vilket inte bara fick hennes bröstvårtor att tydligt synas, utan till och med den knottriga vårtgården syntes klart och tydligt.
För att göra det hela lite mer pinsamt ändå, så var hennes bröstvårtor stenhårda och det fanns inte en chans i helvete att han undgått att se sin bäste kompis mammas styva knoppar framträda. I sovrummets lite dunklare belysning hade hon inte sett detta, utan funderade nu febrilt under tiden hon laddade kaffet, på hur hon skulle kunna göra något åt saken utan att det framgick vad hon gjorde.
Men så suckade hon. Om inte Jörgen brydde sig och familjesituationen var så mörk som den var, så var detta inte hennes största problem just nu och hon hade ju blivit en aning smickrad av blicken hon fått innan. Hon kunde känna Stumpens ögon i ryggen och vände sig hastigt om.
Brösten gungade till ordentligt under tyget och hon såg hur Stumpen fick kämpa för att rikta sin blick någon annanstans. Först tittade han uppåt och sedan åt sidan, som om han just fått syn på något. Hon log lite i mjugg!
-Vill du ha socker eller mjölk i kaffet?
-Ähum! Både och tack! sa han och tittade henne nu i ögonen, noga med att inte bli påkommen med att stirra.
Louise hade träffat St