En vacker fredagskväll på sommaren. Stockholm var som bäst. Jag hade haft en del strul med min tjej och ville göra slut med henne. Jag var 21 år och hon 23 och hon tjatade om att vi skulle flytta ihop och skaffa barn osv. Är man 21 bast och studerat första året på handels är ett stadgad svenssonliv med Volvo och barn inte det första man tänker på. Va fan: jag ville ha roligt och barn kunde man skaffa senare.
Klockan var någonting mellan sex och sju på kvällen och jag hade duschat, satt på mig fina kläder. Eller fina och fina, de var billiga kopior av märkeskläder köpta i Turkiet, men va fan: det kunde ingen se.
Sveavägen i Stockholm, klockan var något över sju och solen sken. Jag gick in på en cafeteria, Espresso House, och tog en latte och ett glas vatten. Tänkte sitta där en stund och fundera vart jag skulle gå och göra under kvällen. Jag satte mig med mitt kaffe och vatten och märkte att en äldre man, säkert pensionär, stirrade på mig. Han hade grått hår och var väldigt elegant klädd. Kostymen var säkert skräddarsydd. Skjortan och flugan i halsen kostade säkert mer än hela min utstyrsel. Nu är det så att jag tycker att det är genant och irriterande när någon stirrar på en. Jag försökte titta åt olika håll för att inte möta hans blick, men varje gång jag såg på honom tog han bort sin blick från mig. Då tänkte jag att det är kanske något fel i min klädsel, någon detalj som jag har glömt och som väcker uppmärksamhet. Därför gick jag till kassan och bad om koden till toaletten och kollade i spegeln, men allt tycktes vara i sin ordning. Jag gick tillbaka till mitt kaffe och gubben följde mig med blicken. Det började bli pinsamt så jag lämnade resten av kaffet och gick ut och började sakta promenera mot Sergels torg. Gubben följde efter! Vad fan vill han mig? tänkte jag. Jag tog och stannade så att han var tvungen att gå förbi mig. Jag följde själv efter honom på tio meters håll. Det var något konstigt med honom och jag blev intresserad. Vid en Deliaffär gick han in och jag följde efter. Han plockade åt sig några varor och jag tänkte att jag skiter i det här och drar iväg. Vad fan skulle jag följa efter honom för? Jag svängde av vid Kungsgatan och gick sakta mot Stureplan. Jag ville in någonstans och ta en kall öl. Hittade ett vattenhål och satte mig vid bardisken och istället för en stor stark beställde jag in en Mojito. Jag hade aldrig smakat på en sådan, men hade läst att flera tyckte om den. Någon satte sig bredvid mig vid disken, och jag blev mäkta förvånad över att det var den gamla gubben. Han såg på mig och sa: Jag såg dig på Espresso house och sen på Deli på Sveavägen, men du handlade tydligen inget. Jag svarade att jag hade varit och tagit en lalle och var sen på Deli, men köpte ändå ingenting. Jag förklarade att jag inte ville släpa på en plastpåse hela kvällen och att jag kunde lika gärna handla där imorgon. Han sträckte fram handen och presenterade sig, och jag tog handen och presenterade mig själv. Jag tänkte att han var en ensam pensionär och ville snacka bort en stund. Han frågade mig om jag ville ha en drink till, men jag sa att som student har man inte de ekonomiska musklerna som krävs för att dricka på krogen. Men han skulle bjuda och jag tackade för generositeten, men jag ville inte ha en mojito för den var inte särskilt god. Han föreslog en annan drink och det verkade som att han var bekant med bartendern. Vi blev mer och mer bekanta och jag förklarade för honom att jag studerade vid Handelshögskolan och att jag var klar med det första året. Han blev intresserad och sa att han hade själv läst företagsekonomi, men inte vid Handels utan utomlands. Han hade arbetat som företagsledare i tiotals år och hade nu dragit sig tillbaks. Vi hade ett trevligt samtal och han gav mig några goda råd. Ett av råden var att som företagsledare bör man läsa tidningars ekonomisidor. När jag påpekade att där står för det mesta gårdagens nyheter och att det är gammalt så höll han med mig, men det var inte därför man skulle läsa dem utan för utan för att företagens styrelsemedlemmar läser dem och som VD måste man diskutera med dem; vet man inte vad de har läst framstod man som okunnig. Jag tyckte att det var lustigt och skrattade. Du kommer att märka det i framtiden, sa han som svar.
Klockan var redan halv nio och det var dags att bryta upp. Men jag var ändå glad över att jag hade träffat honom. Han var både kunnig och beläst och en trevlig typ och jag som trodde att han var en knäppis i början. Vi skulle gå åt samma hål så vi följdes åt en bit. Han bodde på Östermalm. Hmmm, en rik och välbärgad knös, tänkte jag. Då sa han att om jag tänkte gå på nattklubbar så var det fortfarande för tidigt och han bjöd mig hem till honom för en drink. Varför inte, tänkte jag. Jag kunde lika gärna slå ihjäl tiden med honom och snacka. Han var som sagt en trevlig typ med mycket kunskap.
Jösses vilken lägenhet han hade ! Fem rum på hur många kvadrat som helst. Elegant möblerat med fina tavlor på väggarna. Jag blev helt paff. Han visade mig runt: Här är biblioteket, här är vardagsrummet, här är mitt arbetsrum osv. Allting var så välstädat, nästan överdrivet noggrant och jag tänkte att han är säkert något av en pedant. Jag sa till honom att han bodde otroligt fint och att det är så städat och fint överallt och han förklarade att någon kommer fyra gånger i veckan och städar själv brydde han sig inte om sådant. Han visade mig till att sitta på soffan och gick för att hämta en drink. Han kom med två konjakskupor och jag sa som det var: jag hade aldrig druckit konjak tidigare. Han visade mig hur jag skulle hålla i glaset och att jag skulle smutta på konjaken och låta den liksom rulla i munnen innan jag svalde. Eftersmaken i munnen var det viktiga. Det smakade faktiskt gott. Då sa jag att jag inte trodde tidigare att jag skulle sitta i en exklusiv lägenhet på Östermalm och smutta på konjak och titta på fina tavlor på väggarna och ha intressanta diskussioner. Då började han berätta om två av tavlorna. En var så kallad modern konst och han förklarade att det viktiga med sådan konst var att verket inte lutade. För att visa vad han menade tog han en tidning och täckte över en blå kvadrat i den nedre, högra kanten och förklarade att då blev den vänstra sidan liksom dominerande och att den lutade därför åt vänster, och sen tog han bort tidningen och visade att den blå kvadraten fick liksom balans i bilden och därför var den så värdefull och bra. Klockan tickade iväg, men samtidigt var han en intressant person och kunnig som få. Han nämnde också att som ung, framtidsman var det viktigt att ha en mentor och att han kunde fungera som mentor inom företagsekonomi. Det var bara att tacka och ta emot. Några konjakskupor senare hade klockan passerat tolv, men jag hade inte märkt att tiden hade runnit iväg. Jag ställde mig upp och tänkte gå för jag tänkte att han kanske vill gå och sova och jag ska inte hindra honom. Dessutom hade han bjudit in mig på en drink och jag hade suttit där redan flera timmar. När jag reste mig upp gjorde han detsamma. Han ställde sig framför och väldigt nära mig. Lite för nära tyckte jag. Vi sa ingenting och han ställde sitt glas på soffbordet och stod alldeles intill mig. Han började knäppa upp min skjorta och efter att ha knäppt upp den drog han upp den ur byxlinningen. Han sa filosofiskt att man kan dra en linje över en människas liv och min och hans linjer korsade varandra denna kväll. Han la sina händer på mina höfter och såg mig djupt i ögonen:
Våra linjer korsades och ingen vet om de korsas flera gånger, men vi vet båda varför vi är här, sa han Samtidigt som han sa det smekte han min ena sida med sin hand. Jag förstod inte riktigt vad han menade men sen sökte sig hans hand mot