ne i sängen ordentligt och smög mig sedan ut där ifrån med det mesta av mina kläder på mig.
På lördagen såg jag inte till vare sig Madde eller någon städerska. Sent på kvällen såg jag Madde och hennes kärlek på restaurangen, men jag gjorde ingen ansats att försöka hälsa, Madde såg lättad ut när hon märkte det.
Söndagen kom och jag började fundera på hur i hela h-e jag skulle kunna ta mig hem. Kom att tänka på flygstol. Hittade en representant för ett charterbolag och frågade henne.
Först tittade hon på mig, sedan tittade hon en gång till och då kom frågan:
- Jag är från Borås. Har du någon son där? Du är så himla lik en av min brors kompisar, Emil heter han.
- Det är min biologiska son, ja, svarade jag. Hans mamma är optiker.
- Jaaa, tjoade hon till, det stämmer precis. Vad kul! Vad kan jag hjälpa dig med då?
Jag förklarade vad jag ville och hon skulle kolla om det gick att ordna på något sätt. Inget var ju omöjligt, men jag fick ju vara beredd på att jag kanske skulle komma till Kastrup eller Gardemoen i stället för hem till Sverige.
Förklarade att vart i Norden jag skulle hamna, det spelade ingen roll. Jag skulle få besked på måndags förmiddagen av henne. Innan jag gick berättade hon att sista veckan hon skulle vara där nere, så skulle hennes bror och Emil, med sina flickvänner, komma ner till henne och vara där en vecka.
- Jaha, sa jag, så Pernilla ska komma ner hit? När då?
Jag fick reda på vilket datum de skulle komma ner och fick lova att inget säga till varken Emil eller Pernilla att hon skvallrat om det. Det skulle inte deras föräldrar tycka om, hade dem sagt.
- Jag lovar, sa jag, jag tror inte jag hinner träffa någon av dem innan de ska ner ändå.
Gick upp på rummet och bytte om och gick ner till poolen och badade ett tag. När jag kom upp igen var rummet städat och klart. Funderade på om städerskan höll sig undan för mig, eller vad det berodde på att jag aldrig såg henne igen. På kvällen såg jag åter Madde med sitt unga sällskap, hon såg ut att trivas i hans sällskap.
På måndagen fick jag besked av tjejen på charterarrangören att det fanns plats för mig på tisdagen, men att jag då skulle hamna på Kastrup. Förklarade att det inte gjorde något och fick besked om vad det skulle kosta mig att komma hem. Undrade klart hur och när jag skulle betala, men det skulle fixa sig var det besked jag fick. Gick upp på rummet och klädde av mig naken och la mig och slappade på sängen. Låg där en bra stund innan jag klädde mig och gick ner till poolen för ett svalkande dopp.
Madde och hennes karl var där, men jag låtsades inte om henne. Simmade lite och la mig sedan på en solstol. Något skymde solen! Det var Madde som stod framför mig. Jag tittade frågande på henne och hon sa:
- Jag vill att du och jag träffas när vi är hemma igen, jag känner att det finns en hel del som vi nog ska försöka prata om.
Sedan vände hon sig och gick och la sig på sin solstol igen. Strax efter det kom hennes karl ner till poolen igen, hon hade passat på när han var borta en stund.
Jag låg och funderade på vad det kunde vara, men jag tyckte nog allt att det var bäst om vi inte skulle ses när vi var hemma, mest på grund av eventuellt skvaller i staden. Sent den eftermiddagen började jag packa det lilla jag hade som skulle med hem. Åt gott i matsalen och sov gott ända till receptionen ringde och väckte mig på morgonen.
Bussen hämtade oss som skulle hem, det var jag och ett stort antal danskar. Möttes av en representant för researrangören, tjejen talade om för mig att jag skulle få betala till flygpersonalen, det som min stol skulle kosta. Blev lite fundersam över det, men vad göra?
När jag kom upp för trappan till flygplanet möttes jag av en leende Lone, min flygvärdinna. Jag tittade på henne och såg ett igenkännande i hennes ögon. Hon sa hej och jag fortsatte in i flygplanet. Längre in fick jag mig en annan plats anvisad än den jag skulle sitta på, jag blev placerad längst bak i planet.
När vi skulle lyfta kom Lone och satte sig vid sidan om mig.
- Hej, det var ett tag sedan nu, sa hon.
- Det var det allt, sa jag, det var när jag skulle på begravning förra året. Jag flög upp till Umeå.
- Jag kände allt igen dig, sa hon, men jag hade inte tid att prata när du steg ombord. Hur har du det? Har du varit här på semester?
Jag hann berätta en del av min historia medan planet steg mot skyn. När Lone knäppte loss sig sa hon:
- Jag tycker du verkar vara en spännande man. Kan vi inte ses vid något tillfälle och prata lite och kanske äta lite med, innan vi hittar på något annat?
- Det skulle vara väldigt trevligt, svarade jag. Du kan få mitt nummer innan vi landar.
Hon skrattade lite och svarade:
- Bara ditt nummer? Jag kanske vill ha mer än det?
Lone lämnade mig och gick för att hjälpa till med servering och annat. Jag satt kvar och funderade på det hon just sagt.
Blev serverad en lättare lunch. Tjejen som serverade frågade mig:
- Jag hörde av Lone att ni tydligen setts förut. Var bor du då?
Jag berättade lite kort var jag träffat Lone och sa var jag bodde någonstans.
- Nämen, där har ju jag också bott, sa hon. Vi bodde på XXXvägen nummer XX-
- Det är precis där jag bor, sa jag, vilken våning bodde ni på?
- Högst upp på gaveln, sa hon. Det var en 4:a rummare.
- När bodde ni där, frågade jag.
- Mamma och pappa köpte huset i XXXXXX för 10 år sedan. Jag var 16 när vi flyttade.
- Jag kommer inte riktigt ihåg vad dem hette som jag köpte lägenheten av, men tiden stämmer precis och jag bor i gavellägenheten, berättade jag.
- Då måste det ju vara dig dem sålde till, sa hon. Det ska jag berätta för mamma, att jag träffat han som köpte deras lägenhet, vad kul.
- Var bor du nu då? Antar att du flyttat hemifrån, frågade jag.
- Oja, det gjorde jag när jag var klar med gymnasiet. Det är ju 6 år sedan jag flyttade till Sundbyberg. Fick otroligt nog ett första hands kontrakt där, sa hon stolt.
- Det kan du vara glad för, sa jag. Hur länge har du flugit?
- I 4 år har jag jobbat så här, svarade hon. Jag stor trivs med allt i det här flyglivet, själv då?
- Jag har varit till sjöss i nästan hela mitt vuxna liv, sa jag. För några år sedan var jag sambo och utbildade mig till lokförare och var i land några år, när hon sedan gick bort så gick jag ut på sjön igen. Nu ska jag hem och försöka som lokförare på nytt. Sjön suger, men jag känner att jag måste försöka med landbacken ett tag med.
- Jag har en bror, han är 4 år äldre än mig som är lokförare. Han kör bara godståg, han stor trivs med det säger han, berättade hon. Var har du tänkt söka jobb då?
- Vart som helst. Kan ju jobba var jag vill när jag inte har någon familj hemma som väntar, svarade jag henne. Köra godståg känns som om det vore kul att göra. Får försöka på något sådant bolag.
Hon önskade mig lycka till och fortsatte med sitt. En stund innan landning kom Lone och satte sig bredvid mig igen.
- Såg att du pratade med Charlie en stund, sa hon. Mycket trevlig och charmig tjej.
- Heter hon Charlie, sa jag frågande.
- Nej, nej, nej, sa Lone. Hon är döpt till Charlotta, men vi har redan 2 eller 3 med det namnet, så vi kallar henne för Charlie.
- Jaha, sa jag. Ville du ha mina nummer hem och till min mobil, frågade jag sedan.
- Klart jag vill det, skulle nog vilja ha mer av dig med, men det får nog vänta, sa hon glatt. Jag är inte med i 10000 meters lubben som alla pratar om och vill nog inte vara med där heller.
- Knulla en flygvärdinna på mer än 10000 meters höjd, är det den du menar, undrade jag.
- Mm, sa hon bara, det är det.
Hon fick mina nummer. Jag fick hennes mobilnummer, men lovade att inte tinga i tid och otid.
- Jag är gift, så jag vill ju ha detta lite hemligt, sa hon.
Jag sa att jag respekterade hennes önskan, men såg fram emot att få höra av henne någon gång.
- Jag förstod på Charlie att du inte bor så långt från Arlanda, sa hon, så någon gång när jag är där ska det väl kunna passa.
Planet gick ner för landning på Kastrup. Vi sa bara hej då till varandra och så var jag snart ute i stora hallen på Kastrup. Tog upp min telefon och tänkte att jag ringer till Anders och Gunilla och hör om de kan vara hemma.
Ringde deras nummer men fick inget svar. Provade Gunillas mobil och till slut svarade hon, men hon lät väldigt dämpad.
- Ja, det är Gunilla.
- Hej, det här är Lars XXXXXXXXXX, från XXXXXXXXXX, sa jag.
- Hej på dig, sa hon, och så började hon gråta.
Hon grät en liten stund innan hon tog sig samman och berättade att Anders blivit svårt sparkad av en häst. Han låg på lasarettet i Lund och dem visste inte hur det skulle komma att gå med honom. Hon brukade vara hos honom på dagarna, men kom alltid hem till Arlöv på kvällarna.
- Jag sover hemma, men mer blir det inte, sa hon.
Jag berättade att jag just nu var på Kastrup, på väg hemåt. Jag förklarade att jag definitivt inte ville tränga mig på i hennes svåra stund, så jag skulle försöka få tag på en biljett hem, med en gång.
- Kommer inte på fråga, nästan ropade Gunilla i telefonen. Jag ska snart åka hem igen, så jag ringer dig när jag är hemma. Klart du ska komma och hälsa på mig när du ändå är så nära.
Jag lovade att jag skulle ta ett tåg till Malmö, och vänta där tills hon ringde tillbaka. Kom över till Malmö, ett Malmö som nästan kokade av den sena värmen. Gunilla ringde och jag tog en taxi ut till henne. Gunilla kramade om mig ordentligt och vi gick in och satte oss. Hon tog fram glas och lite vin som vi drack av.
Hon berättade hur den här olyckan med hästen gått till och att utgången för honom var väldigt oviss. Jag kramade om henne igen och Gunilla kysste mig på kinden.
- Du ska bara veta vilka känslor jag hade för dig när du varit här och jag var otrogen med dig, sa Gunilla. Jag var på vippen flera gånger att berätta allt för Anders, men det var något som höll mig tillbaka. Tro inte att jag ångrar något, det gör jag inte. Jag vet bara inte vad jag ska göra om Anders går bort han med för mig, kommer du att vara ett stöd för mig i så fall?
- Jag måste erkänna att jag tänkt ofta på dig det här året jag varit ute. När ni bjöd ner mig till er på nyårs firande så visste jag inte hur jag skulle göra, det var ju tur att Annelie var här, för annars så hade jag nog försökt förföra dig igen, berättade jag. Jag har känslor för dig jag med, jag är inte så kall som många tror att jag är. Han som bara knullar allt som går i kjoltyg, har det sagts om mig, det vet jag. Jag kommer allt att vara ett stöd för dig om nu Anders skulle gå bort för dig.
Gunilla kramade om mig och gav mig en lång kyss. Jag höll henne hårt intill mig när vi kysstes och släppte inte förrän luften nästan var slut för oss.
- Den där smakade ju bara mer, sa Gunilla, men vi får väl försöka få i oss lite mat innan vi hittar på något annat.
Vi gick ut i köket och började laga mat, under tiden drack vi lite mer vin
Till tröst för de som tycker det blir tjatigt med mitt skrivande om mina kvinnor vill jag säga: Det är inte mycket kvar innan jag är i fas med skrivandet om mitt liv och som det är nu. Några delar till blir det... Eller så skiter ni i att läsa bara, valet är Ert.