Kapitel Ett
Längst fram i salen, bredvid en whiteboardtavla, stod en kvinna klädd i en välsittande mörk byxdress och vit blus. Att hon för tillfället var en aning nervös syntes inget av på utsidan.
Kvinnan var faktiskt så frapperande snygg att se på som folk påstod. Figuren slank, håret långt och gyllenbrunt, för dagen uppsatt i hästsvans, halsen var gracil och hyn dämpat vit, ögonen mjukt bruna och läpparna fylligt röda med markerad amorbåge. Om situationen så krävde kunde hon frambesvärja ett uppmärksamt ansikte, det kunde även fyllas med antydningar. Just för tillfället höll hon sig till att bemästra sin nervositet, svalde tyst och såg ut över den församlade skaran människor framför sig. Fem stycken män, uppskattningsvis mellan tjugofem och trettio år gamla. Allihop såg med illa dold nyfikenhet på henne.
Hon drog ett andetag och öppnade munnen. Hej på er allihop, jag heter Yvonne Lind och ska vara er handledare i den här litteraturkursen istället för herr Bergström, som olyckligtvis blivit sjukskriven en längre tid.
Vad har hänt honom? frågade en blond kille.
Han har brutit benet, någon sorts halkolycka i trädgården.
Den blonde såg på henne och skakade medlidsamt på huvudet. Tragiskt...men inget ont som inte har nåt gott med sig.
Hur menar du nu? sa Yvonne förvånat.
Du är mycket snyggare.
Åh
Gänget skrattade roat.
Han är framfusig och försöker få mig att rodna, insåg Yvonne. Hon såg att han sneglade fräckt på henne. Och du är
? sa hon med en viss skärpa och lät sig inte påverkas.
David Holth, log han och strök undan sin bångstyriga blonda lugg.
Han var lång och bredaxlad, såg pojkaktig och okomplicerad ut, en ganska förtjusande man helt enkelt, det fick hon erkänna. Tack för kommentaren David, den var smickrande. Ni kan väl presentera er! fortsatte hon.
En efter en introducerade alla sig. Martin Johannesson, lite smal och gänglig, brunt kortklippt hår, munnen hade ett vackert uttryck, ögonen var sorgsna men leendet piggt. Diego Cruz, till största sannolikhet av spansk härkomst, eller kanske sydamerikansk, svarthårig, ring i örat och tredagars macho skäggstubb, ögonen mörka och synande. Eric Leopoldsson, med en liten rondör som gav honom försonande drag, som kanske inte framträtt om han varit smalare. Han hade långt lockigt hår som var tillbakastruket till en hästsvans som faktiskt var längre än hennes egen. Den femte och siste medlemmen i församlingen var Bobby Wellman, skarpskuren profil med betonade kindknotor och näsa. Hållningen var belevat rak och kläderna dyra trots sin alldagliga profil. Bobby såg ut att vara en person som ville hålla upp en diskret fasad trots att han uppenbart var välställd.
När alla var klara tog Yvonne till orda igen. Tack, då ska jag försöka komma ihåg era namn. Som sagt
. Hon rätade till papperen på sitt lilla skrivbord och slängde en hastig blick på whiteboarden.
Behåll fattningen, bli inte ett nervknippe, du klarar det här! Leendet som följde var ärligt. Hon skulle definitivt klara det här, inget tvivel om saken. Ni ska alltså gå denna tio veckors kurs i litteratur och svenska, tre timmar i veckan. Vad tycker ni om det?
David skrattade, livligt och energiskt. Tycker och tycker, vi fick välja mellan att lära oss handbroderier eller läsa böcker, eller bli utstämplade från a-kassan, så av det minst onda
.
De andra nickade instämmande. Yvonne var tyst och bet sig i läppen och såg för ett ögonblick ut som om hon inte visste hon skulle bli road eller förargad. Men som vanligt segrade hennes goda lynne. All right
men då får vi se till att göra det bästa av situationen, eller hur? Vad brukar ni läsa för sorts litteratur?
Deckare, svarade Martin.
Sexnoveller
sa David.
Vad fångar ditt intresse där då David? Förutom att du blir kåt?
Det syntes på honom att han inte väntat sig en sådan fråga. Han blev faktiskt lite generad. Ehrmm
hostade han fram och hade en min som vittnade om den irritation man känner när en låt vara välmenande, men ändå främling gör intrång.
Vilka kriterier går du efter när du läser en sexnovell?
David vred sig obekvämt och såg på sina kurskamrater för att söka hjälp, som inte gav honom någon assistans utan bara satt roade och hörde på.
Ja syftet med en sexnovell vet vi ju, fortsatte Yvonne. Att göra läsaren upphetsad, kåt. För ni vet väl vad som är den mest erogena zonen hos människan? Jo, hjärnan.
Alla satt tysta.
Som läsare är vi inte alltid medvetna om att vi förväntar oss skillnader mellan texter av olika typ.
Hur menar du nu? sa Bobby.
Den allra viktigaste skillnaden är den som finns mellan sakprosa å andra sidan litterära texter. Sakprosa har nästan alltid ett bestämt syfte medan skönlitteratur är mer diffus i det avseendet. Hänger ni med pojkar?
Fem killar sneglade lite ängsligt på varandra.
Kapitel Två
Yvonne lyckades i sitt uppsåt, hon fick dessa fem män att bli mer och mer engagerade i litteraturens vindlande gånga, allt tack vare sin mångordighet och intagande förfarande. Hon avbröt och anmodade dem att säga sin mening, annars skulle någon annan göra det. Vid diskussioner vankade hon omkring, gestikulerade, talade livligt och målande, med ett ansikte som strålade. Blicken for forskande över dem alla. Hon utmanade dem att uttrycka sig.
Trots sin närvaro i diskussioner, och att hon lade märke till var och en av männen samt såg deras stigande intresse, märkte hon inget, åtminstone inte medvetet att framför henne satt fem stycken män som blev mer och mer förälskade. Deras blickar följde hennes minsta rörelse, studerade kroppens behagliga linjer, brötens uppnosiga form som framhävdes då hon sköt tillbaka axlarna, höfternas smidiga rörelser, hårets lockar som utsläppt föll mjukt mot axlarna då hon spontant la huvudet skälmskt på sned. Ögonens bruna sammet som fängslande såg på dem, de älskade när det kom en glimt i dem och ögonbrynen kröktes. Läpparna var inbjudande och som gjorda för att bli kyssta, en mun som daggiga rosors väta.
Kursdeltagarna tackade för att de satt vid bord som dolde deras växande bulor innanför byxorna, för ingen av dem ville enbart kyssa och hålla om den sensuella och intelligenta kvinnan som bara var några år äldre än dem själva, de ville alla ha henne, älska med henne, knulla henne. För dem var hon åtråvärd, sofistikerad och mycket förförisk.
Yvonne var som sagt aldrig vaket medveten om sin inverkan, eller så fanns den där, djupt underliggande och hon valde att aldrig låtsas om den. För visst kunde hon känna av den intimitet som skapades i den lilla gruppen, hur de diskuterade och argumenterade friare och friare. De såg alla dessutom bra ut också, det kunde hon inte förneka, stiliga och manliga. Vackra män, varken stela eller slängiga. Trots detta var de alla singlar, vilket kunde tyckas lite förvånande.
Ansikten som vändes mot henne med ivrigt, tillgivet nästan ödmjuka uttryck. Att vara stirrad på, beundrad, bli en medelpunkt var ganska nytt för henne men hon fann det vara en rätt behaglig upplevelse. Medveten eller ej om alla blickar, gav det henne en ny säkerhet, och hon blev som en annan människa.
Ni ska få en hemuppgift av mig, sa hon en dag. Ni ska skriva en erotisk berättelse, eller sexnovell som du sa David.
Alla skrattade lite nervöst. Rättframt fortsatte hon till de hänryckta deltagarna, och talade till dem, inte som en föreläsare utan som en samtalspartner, anförtrodde sig samtidigt som hon strök sig över sitt bruna hårsvall.
Jag vill att ni skriver om kärleken, den fysiska, sinnliga, sexuella, som är vårt existensberättigande. Skriv med uppriktig känsla. Jag vet att ni kan.
För var och en, David, Martin, Diego, Eric och Bobby passerade resten av timmen som i ett töcken, eller ett sorts darrande ljusskimmer. Alla tyckte hon kastade förstulna blickar på just dem, hur hon verkade le mot dem med ögonen.
Samfällt hade de alla en obetvinglig lust att röra vid henne, krama om kyssa den vackra halsen. Känna hennes kropps värme tätt intill. En kyss på halsen, en kyss på kinden, en kyss på munnen. Smeka hennes midja, hennes bak, kupa händerna om bysten, kela med insidan av låren, kela med hennes fitta, klä av henne, smaka och smeka hennes kvinnligaste del, slicka i sig hennes safter, ta henne, knulla henne, få henne att gny och skrika. Det var vad de alla tänkte i en unison tanke.
Till nästa möte hade alla skrivit varsin berättelse, Yvonne samlade ihop deras verk och sa att de skulle gå igen det till nästa gång efter hon läst igenom dem.
Efter kursen kände sig Yvonne lite hungrig och styrde stegen mot ett intilliggande café. En baguette och en kopp kaffe skulle sitta fint.
En lite bjällra plingade då hon klev in i lokalen, doften av bröd och nykokat kaffe nådde frestande hennes näsa. Hon fick syn på en väninna som satt vid ett litet runt bord, Elisabeth Mikaelsson. De kände varandra sedan lång tid tillbaks. Elisabeth var några år äldre än Yvonne och hade förvärvat den mogna kvinnans loja och lättjefulla rörelser, till skillnad från unga tjejers raska hurtighet. Hon rörde sig i en egen maklig takt som Yvonne avundades.
I vanliga fall hade Elisabeth sitt blonda vågiga hår utslaget men denna dag hade hon snott i en slarvig knut som började upplösas i testar och slingor.
Hej Elisabeth! Sitter du här?
Hej Yvonne, slå dig ner för all del. Roligt att se dig, det var ett tag sen. Allt väl?
Jo då, kan inte klaga. Har fått ett tillfälligt vikariat, en kvällskurs i litteratur.
Nämen vad kul. Svårt att få jobb nu annars, med alla neddragningar.
Själv då?
Jo
hon tvekade och slängde några blickar kring sig. Så där
ska gå isär med Claes. Håller på att leta lägenhet.
Nej men...vad tråkigt. Har han träffat en annan? Har du?
Elisabeth höll på att svara, men hejdade sig. Hon såg på Yvonne och en pikant rodnad flög över hennes ansikte. Hon sänkte huvudet och såg för ett ögonblick bort. Så svarade hon med halvtyst stämma. Ja det har jag men
hon tvekade och avslutade aldrig meningen. Sen brast hon ut i ett klart silverklingande skratt. Han skulle aldrig ha blivit kär i mig om jag inte fått honom till det.
Vem då? sa Yvonne öppet nyfiket.
En viss person
svarade Elisabeth och trevade i sin handväska, strax därpå fiskade hon fram en dosa portionssnus. Bättre än att röka.
En hemlig romans alltså. Han älskar dig, den okände?
Jag vet att han gör det, men det finns andra omständigheter, det är lite komplicerat. Hennes ansikte fick ett egendomligt uttryck. Vissa kommer nog att ha stora invändningar mot mitt förfarande, minst sagt.
Bry dig inte om dem. Vänd dig mot framtiden. Låt inte saker gå förbi, gör man det har man bränt chanser som aldrig kommer åter.
Elisabets såg på henne. Du är en fin vän, Yvonne. Har alltid varit.
Tack, du med Elisabeth.
Men nu måste jag kila. Vi ses!
Det gör vi. Hej!
Väl hemma i sin lägenhet satte sig Yvonne och började gå igenom sina adepters skönlitterära alster.
Gradvis började det gå upp för henne mer och mer varför hon bett dem skriva om erotik. En ny sida hade upptäckts, hon tyckte om att vara i deras blickfång, bli beundrad och åtrådd, dörren var öppnad. När hjärta, hjärna och erogena zoner var i samspel infann sig lusten och det här hade utvecklats till hennes lustrum. Nu förstod hon även att hennes vaga aningar följdes av vetskap om att följden skulle te sig så.
Hon ville det helt enkelt.
Med stigande intresse började Yvonne läsa. Berättelserna var av varierande kvalitet, både gällande uppbyggnad och historia. Bobbys skapelse var nog allra bäst om hon jämförde. Ganska snart såg hon genom dess maskering och förstod att den handlade om henne.
Insikten var upphetsande, blodet började hetta och strömma till. Utan att riktigt tänka på det hade hon fört upp handen under sin kjol och smekte sig själv. Ögonen följde texten medan handen smekte och lekte med en allt våtare fitta. Trosornas silkestyg
kändes ljuvligt retsamt mot blygdläpparna, det var underbart att uppleva kåthetens värme sprida sig i kroppen, en härlig, rusig känsla. Texten frammanade bilder av människor som hade sex, nakna kroppar som förenades i svettigt varma knull, hetsande och liderliga.
Yvonne var överraskad och tyckte om överraskningen.
Hon lirkade av sig de våta trosorna och fortsatte sitt kelande. Ena stunden berörde hon lätt med handen, för att i nästan trycka hårdare med ett finger. Effekten av fingrarnas pressande, hastigheten, rörelsernas riktning blandat med mjukheten och textens inverkan fick henne att gny av lust. Pek- och långfinger fördes in i den svullna fittan, långsamt började hon pulla sig själv samtidigt som klitoris gnuggades vant med tummen. Blundande lutade hon sig bakåt i läderfåtöljen, förde fingrarna till sin mun och smakade på sina egna safter. Sen lät hon båda händerna vandra ned, smekte sin klitta igen och lät åter två fingrar glida in i den våta springan. Blygdläpparna särades för att sedan tryckas igen över kittlaren som blev lystet masserad. Hon klämde över sitt venusberg, tryckte hårt och pullade sig hänfört.
Pannan blev fuktig av svett, hon kände sin egen kvinnodoft, varm och mustig.
Ansiktet hettade, kåtheten höll fast sitt grepp. Från särade röda läppar kom svagt lidelsefulla flämtningar. Hjärtat slog fortare, blodet rusade.
Hon lyfte på sin gungande rumpa, spände musklerna runt fittan och slappnade av, fortsatte rastlöst pulla, klämde och stimulerade det alldeles speciella området i sin våta slida som fick henne att känna sådan njutning. Den andra handen förde hon upp under sin blus och fattade tag om sitt ena bröst. Klämde och kramade, nästan lite hårt och pillade med sin styva bröstvårta. I pannan kändes svettpärla på svettpärla, njutningen var underbar, i fantasin hade hon sex med flera män samtidigt. De ville ha henne, deras härliga kukar stod hårda för hennes skull.
Yvonne darrade, såg ned mellan sina lår och på hur de yttre blygdläpparna bullade ut sig, våta ljud kom från fittan som penetrerades med fingrarna, hon knep med låren, spände sig, andningen var stötigt snabb. Händerna blev de enda viktiga föremålen för stunden, med erfarenhet fortsatte hon vidröra sin kropps kurvor, hettan, det hemliga i njutningen. Händerna styrdes av elektriska impulser som drev på den allt snabbare utan okänslig häftighet eller bristande okunnighet som då främlingar rörde vid henne. Svettdropparna blev allt ymnigare allteftersom hon kände vågorna allt starkare pressa samman fittan. Då och då hejdade hon sig för att andas och höll samtidigt ögonen slutna.
Nu kommer jag
nu kommer jag
viskade hon till sig själv.
Inget annat existerade än denna hand och sättet att vidröra sig själv i otåliga, lätta cirklar som gick i en fallande spiral allt längre och längre ned. Andan stockade sig i strupen, och ögonen stirrade upp i taket. De blixtsnabba skälvningarna ökade, hon utplånade sig själv med denna njutning.
En gång för flera år sen hade hon onanerat inför en man, minnet av att bli iakttagen gjorde vällusten till ett självändamål. Sen andades hon allt kortare och alla tankar försvann. Hennes fitta droppade saft som en frukt, kroppen var öppen, bjöd ut sig, handens ådror var uppsvullna och hennes ben genomfors av darrningar, nästan spastiska. Strax därpå började hon kvida och skakade lidelsefullt. Fittan krampade härligt, orgasmen kom underbart befriande. Klimax var nått och hon suckade väldigt nöjt.
Efter en stund samlade hon sig och kände lite obefogad skam. Så dumt egentligen, varför gjorde hon det? ? Det fanns en sorts mysterium, eller hemlighet eller bara en hörsägen, som rörde det sexuella. Att känna så här var helt naturligt, fast i och för sig kanske det berodde på att hon fantiserat om att ha sex med