Jag som transvestit har mycket gemensamt med många kvinnor, jag älskar kläder, skor och män förstås. Rätt män kan vara svårt att hitta men kläder och skor är tack och lov mycket enklare - det är bara att shoppa!
I vanliga fall betyder shoppa för en garderobstransvestit som mig postorder eller internet men idag hade jag begett mig till en av stans större butiker för att shoppa mig en ny outfit att ha undertill. Då jag inte lever öppet som "kvinna" hade jag vanliga killkläder, jeans och t-shirt på mig.
Det var nästan tomt på andra kunder i butiken, bara någon enstaka man som uppehöll personalen så jag kunde i lugn och ro plocka ut ett par svarta stringtrosor i spets med matchande BH till och bege mig till provhytterna. De är tomma allesammans så jag väljer en allra längst in för att få lite mer avskildhet.
Jag tar av mig mina vanliga kläder och tar på mig de svarta underkläderna - trots jag har bytt om i flera år nu så får jag fortfarande en enorm känsla av upphetsning när jag känner stringtrosorna glida upp på sin plats mellan mina ben och stringen smeker min stjärtskåra baktill. För att göra outfiten komplett tar jag även på ett par svarta högklackade pumps som jag hade med mig i en väska. I provhyttens spegel betraktar jag mig nu belåtet, det ser riktigt bra ut, jag är smal och har långa ben(som är nyrakade). Inte illa alls för en 33-årig man, tänker jag för mig själv, ser riktigt sexigt ut. Jag blir till och med lite upphetsad av synen, känner att det blir lite trängre i mina trosor och jag kan se min välrakade kuk håller sig på plats innanför de genomskinliga spetstrosorna.
Jag hör hur någon går in i provhytten bredvid min men så är det ju att handla på stan.
Jag fortsätter att studera mig själv i spegeln, vänder mig om och konstaterar nöjt att min stjärt är fortfarande liten och rund trots jag inte har tränat på ett tag.
Plötsligt hör jag en mansröst från hytten bredvid fråga:
- Passar de?
Jag stelnar till, var det riktat till mig? tänker jag.
- Jo, jag frågade om de passar?, säger mansrösten nerifrån den undre kanten på hytten.
Jag tittar ner och ser en kraftfull hand på golvet i den andra hytten. Det är kanske en knapp halvmeter mellan kanten på hytten och golvet. Han måste stödja sig på handen, sittandes på knä, tänker jag, då måste han ha sett mina högklackade skor.
Känslan av panik börjar storma fram i mitt inre, vad tänker han göra? tänker jag. Lika fort som paniken kom känner jag hur upphetsningen flödar igenom min kropp.
- Jo, jag tror det, säger jag med darrig röst. Jag har ingen feminin röst så nu borde han veta om att jag är en kille - om han nu inte visste det innan vill säga.
- Vill du ha