Del 2.
Av:
Sir Göte Borgare.
Det har väl gått så där en månad efter mitt besök hos överklassfittan Elizabeth när hennes gubbe, Albert ringer mig, och följande samtal utspinner sig:
" Hej Göte, det är Albert. Kommer du ihåg mig?
" Ja för fan Albert. Dig eller Elizabeth glömmer jag inte i första taget.
" Du sa att jag kunde ringa dig.
" Javisst sa jag det. Och det menade jag också. Är det tanten nu igen?
" Ja, svarar Albert, med en djup suck.
" Har hon börjat djävlas igen?
" Ja, det var bra i början, men nu är det som vanligt igen.
" Vill du att jag ska komma över då?
" Hemskt gärna. Det är ju bara du som kan tas med henne.
" Då har du inget emot att jag knullar din kärring då.
" Nej för fan. Jag kan ju ändå inte. Även om det faktiskt ryckte lite i kuken när jag lyssnade utanför dörren förra gången.
" Och du har inget emot att hon får en rejäl vända till med hårborsten heller då?
" Nej absolut inte. Det var riktigt roligt att se när hon skulle sätta sig efter det hon fick förra gången du var här. Djävlar vad försiktig hon var.
" Låter härligt. Då ska hon ta mig fan få ändå mer denna gången. Måste bara hitta på något som gör bättre verkan än hårborsten.
" Ja, jag har inte en aning.
" Hm. En riktig mattpiska bör göra susen. Det får jag ta med.
" Det behövs inte. Det har Lisa, pigan, en i städskrubben.
" Bra Albert. När blir det lämpligt att jag kommer?
" Kan du komma nu på fredag kväll?
" Visst. Inga bekymmer.
" Elizabeth ska spela bridge med sina väninnor klockan fyra, men är nog hemma till åtta igen.
" Fint Albert. Då kommer jag vid sjutiden, så hinner vi att snacka lite innan hon kommer. Och du Albert. Se till att Lisa är hemma också. Det kommer att kännas ändå mer för Elizabeth om hon vet att Lisa har förstått vad som händer.
" Javisst Göte. Hon är nästan alltid hemma, för Elizabeth ska ju ha passning jämt och ständigt.
" Schysta bananer, Albert. Vi ses.
" Välkommen Göte.
" Tack du. Det här ser jag fram mot.
" Jag också. Hej.
" Hej.
Veckan bara löper iväg, och innan jag vet ordet av är det fredag. Fy fan vad härligt. I kväll ska Elizabeth få veta av att hon lever igen. Jag har varken knullat eller runkat på hela veckan så nu ska hon få en jättesats att svälja. Jag tror att hon ska få börja med att suga av kuken så att hon verkligen får i sig allt. Härligt!
Strax före sju ringer jag på och Lisa öppnar.
" Hej. Jag heter Göte.
" Välkommen in, säger Lisa och niger.
" För helvete Lisa, inga sådana grejer. Jag är lika mycket arbetare som du.
" Frun har sagt att jag alltid ska niga.
" Jag ger fan i vad kärringen har sagt, svarar jag, och smeker henne lätt över kinden. Mig niger du inte för. Det gör man inte arbetare emellan!
" Jag ska komma ihåg det herrn.
" Herrn! Hör på Lisa. Man säger inte herrn, eller frun, till arbetare. Oss arbetare emellan säger man DU, eller förnamnet.
" Jag ska komma ihåg det he "¦ Göte.
" Det är säkrast det Lisa. Annars kanske du får smaka på samma som "frun" fick förra gången jag var här.
Lisa ser ut som ett levande frågeteccken.
" Ja, du var inte hemma då så du vet inte, men hon ska få mer i kväll, så då får du veta.
" Ja, Göte.
" Bra. Duktig liten sötnos, säger jag och pussar henne lätt på kinden.
" Åh. Vad gör du, flämtar Lisa till.
" Bara visar att jag tycker om dig. Gullungen.
" T, tack så mycket, Göte.
Nu kommer Albert och hela han skiner som en sol.
" Välkommen Göte. Akta min hand nu. Jag hade jag ont i en hel vecka efter förra gången. Och så låt bli att flörta med Lisa.
" Lugn Albert. Nu är vi ju kompisar. Och jag flörtar inte alls med Lisa, jag försöker bara få henne att ge fan i att niga för mig.
" Det är Elizabeths fel att Lisa niger jämt och ständigt.
" Ja, jag förstår det. Lisa verkar ju vara väldigt väluppfostrad. Hon kanske också behöver lite uppmuntran.
" Ja, det behöver hon säkert, så hårt som Elizabeth håller henne.
" Hon kanske får. Vem vet var haren har sin gång?
Jag tittar på Lisa, som slår ner blicken och rodnar klädsamt. Flinande sätter jag pekfingret under hakan på henne, lyfter upp hennes huvud, och ger henne en puss på nästippen. Lisa rodnar ända ner på halsen och sneglar på Albert, som om hon var beredd på att få en avhyvling, men han säger ingen, bara ler. Kvickt försvinner Lisa ut i köksregionerna igen.
Vi går in och sätter oss i den supermjuka soffgruppen, och medan vi väntar på att Elizabeth ska komma hem avhandlar vi vad som ska ske under kvällen.
" Vet Lisa om vad som hände förra gången?
" Nej, men hon anar att det var något.
" Hur då anar menar du?
" Elizabeth var ju så förändrad.
" Jaha, ja. Då förstår jag hur du menar. Men denna gången ska hon få veta mer.
Tiden flyter snabbt iväg medan vi pratar "karlsnack", och strax efter åtta kommer Elizabeth hem. Direkt hon har kommit in börjar hon att "jaga" Lisa. "Har du gjort det. Har du gjort det. Gör det."
" Var är Albert, snäser hon fram. Lisa bara pekar på oss och när Elizabeth får syn på mig hoppar hon till och bleknar.
" Hej Elizabeth. Det var länge sedan.
Elizabeth bara stirrar en lång stund, som om hon hade sett ett spöke. Sedan svarar hon med darrande stämma:
" He, hej Göte. Ja, det var det.
" Ska du inte hälsa mig välkommen?¨
" Vä, vä, välkommen Göte. Det var oväntat.
" Oväntat ja, det vet jag att det är, men är jag verkligen välkommen?
" Ja. Jo. Visst är du välkommen.
" Du kanske vet varför jag har kommit?
" Nej. Ja, jo, jag tror det.
" Och vad säger du om det då?
" Du är vä, välkommen.
" Menar du verkligen det?
" Javisst. Naturligtvis.
" Sätt dig här, säger jag barskt och pekar jämte mig.
Elizabeth sätter sig försiktigt i andra ändan på soffan.
" Närmare.
Försiktigt flyttar hon sig lite närmare.
" Ända hit, säger jag och pekar tätt inpå mig. Jag tänker inte bita dig.
Med stor tvekan sätter hon sig ganska nära mig, med en skrämd blick på Albert som inte rör en min.
" Ja Göte, svarar hon tyst.
" Du ljuger väl inte för mig nu när du säger att jag är välkommen?
" N, nej Göte, jag ljuger inte.
" Är det riktigt säkert.
" Ja Göte, det är helt säkert.
" Du vet att jag ser på dig när du ljuger.
" J, ja Göte, jag vet, viskar Elizabeth.
" Och du vet kanske vad som kommer att hända då?
" Jaa, jag tror det, kommer det ändå tystare.
" Har du varit snäll mot Albert och Lisa hela tiden sedan jag var här sist?
" Ja det ... Nej Göte, det har jag inte.
" Det är bra Elizabeth, ljug inte nu, för i kväll ska vi ha ett långt och allvarligt samtal. Bara du och jag, säger jag lugnt medan jag lägger armen om hennes midja och drar henne tätt intill mig.
Hon gör inget motstånd, bara nickar sakta till svar med blicken stadigt fästad i golvet.
En titt mot köksdörren säger mig att Lisa står där och bara gapar av pur förvåning. Det här hade hon nog aldrig trott sig att få uppleva. Att någon bara vågar behandla frun på det viset.
" Nu Elizabeth, tycker jag att du ska gå upp på övervåningen och göra i ordning sängen, och dig själv, så kommer jag snart. En liten tvätt av muffen skadar aldrig. Och så kan du ju passa på och skita också, för du vet ju vad som kommer att hända! Eller "¦?
Elizabeth svarar inte, men nickar, och går med långsamma steg och sänkt huvud upp för trapporna. Undrar vart den där satmaran som kom hem nyss tog vägen?
" Nu ska hon få vänta och våndas en stund innan jag går upp.
" Att hon bara lyder så där. Utan att ens försöka att protestera. Jag menar, hon måste ju veta väldigt väl vad som väntar henne.
" Snälla Albert, hon skulle bara våga något annat. Förresten, så tror hon bara att hon vet vad som väntar henne. Det kommer att bli mycket värre än så! Om jag får för dig vill säga?
" Ja det får du absolut. Det är ju därför du har kommit hit!
" Tack för förtroendet Albert.
" Jag fattar det knappt ändå.
" Jamen du ser ju själv.
" Ja, men ändå. Jag vet ju hurdan hon är annars.
" Mot dig och Lisa ja. Det är det jag ska försöka att ta ur henne en gång för alla i kväll.
" Jag hoppas att du lyckas.
" Jag med. Annars får jag väl komma tillbaka och försöka igen.
" Du är alltid lika välkommen Göte.
" Tack Albert. Trevligt att du tycker det i alla fall.
" Tror du inte att Elizabeth tycker det?
" Nej, det tror jag inte. Inte innerst inne i alla fall. Hon vet ju vad som kommer att hända, och det tror jag inte att hon längtar efter.
" Nej det är sant. Du har nog rätt i det. Det skulle inte jag heller göra.
" Nej, du ser själv.
Sedan vinkar jag på Lisa, som kommer och är på vippen att niga igen, men en blick får henne att låta