e kände sig utan Myspysen.
Den stora dagen kom, och gänget skulle driva in sin rättmätiga egendom i form av guld eller silverfisk
Tagna på sängen blev de sannerligen, för situationen stod på sin spets.
Inte för att Vilma Bajsson hade skurit sig direkt, nej någonting mycket mer påtagligt hade ägt rum under förigående dygn.
Torsten och myspysen hade gökat!
Eller "parat sig" som Vilma Bajsson föreslog som en mera lämplig term.
Hur som helst så låg det ägg i hela jävla lägenheten, anticimex kom dit men dom vände redan i dörren.
Motiveringen löd: - "Kattägg skall avlivas hos distriktets respektive veterinär, under företeelsen att katter kan lägga ägg."
Krisen var så när ett annalkande faktum.
Försäkringsbolaget rotade bland alla sina klausuler, men det finstilta gjorde ingen gladare direkt.
Skyddsnätet ryckte inlärt på axlarna, ansvar hit och ansvar dit muttrades det.
Barbafarsan fick åter axla rollen som den kommunalt oanställde scouten.
Med bustrix och glimten i ögat kunde han bekämpa alla nolltaxerade medborgare.
Denna hängivenhet att ta tag i skiten utan silkesvantar, hade gjort honom mer älskad än stadens p-vakter!
Att han själv gick på soc var inget som störde verksamheten.
Han fånstirrade på sitt simborgarmärke i valören Guldmagistern, den var värd sin vikt i kodynga men ändå lite finfin.
Den här situationen var då allt knepigare än att jaga alkisar med mattpiska, hur skulle han gå till väga?
Barbafarsan bollade lite med frågan, och nickade sedan över den till polarna.
Plastpolymsonen: -"T-sprit & lunta anamma en brasa. Virket det fina kan kolna med låga. Hetta bli värme å virke bli tänt."
Förslaget var så koncist att alla genast nappade utan eftertänksamheter.
Kallsinnigt började de samla ihop alla brännbara substanser i Vilma Bajssons ägo, de knusslade inte med vätskan utan bjöd
rikligt på innehållet. Bord och stolar var genomsura, till och med Torsten fick sin beskärda skvätt.
Sedan tuttade de eld på hela rasket!