Den natten sov jag ingenting. Allt hände i ett ögonblick och lämnade oss ensamma med tusen och åter tusen obesvarade frågor.
Det var tyst. Inte ett ljud. Även Vinden och skogen var fåordig.
Jag sneglade mot Becca som även hon låg vaken, blängandes upp i taket. Oförstående. Rädd..
Igår var allt som vanligt
Idag är ingenting det.
Pappa och farbror Stefan hade hörts ljudligt ifrån badtunnan in på småtimmarna. Mamma och faster Annica hade suttit i soffan och småpratat. Ugglan hade hoat och vågorna skvalpat, sen
, ingenting.
När vi vaknade upp nästa morgon var allt och alla borta. Försvunna.
Jag väckte Becca försiktigt
Ruskade om henne över axeln och sa att något var fel. Det stämnde bara inte.
Vi hade slängt på oss kläderna och tagit oss in till stan. Längs vägen stod bilar lämnade med dörrarna på glänt. Cyklar låg slängda i dikena, och inte en människa syntes till. Torget var folktomt och affärerna stängda.
Jag hade stannat till och snurrat runt på stället. Frågat mig själv retoriskt, vad är det som har hänt?
Vi var ensamma kvar. Lämnade som de sista människorna på jorden. Jag, och Becca
Min avlägsna kusin Rebecka Hassel!!!
Första veckan var tuff. Framförallt för Becca tror jag. Hon sa inte så mycket, grät inte heller. Hon såg mest tom ut, närmast själös. Satt där i sin gråa mjukisdress i soffhörnet och tvinnade sitt blonda hår runt sitt pekfinger. Åt knappt något, rörde sig desto mindre.
Vid mer än ett tillfälle tittade jag på henne i periferin och förstod att allt detta fått mig att se henne med andra ögon.
Hon var självständig och söt. Stora, blåa ögon med mörka, långa fransar. En choklad-brons-nyanserad hy som såg så fräsch och livfull ut. Det där blonda vågiga håret som slingrade sig ner över axlarna. Fylliga läppar, något rosa i tonen, och sen de där skrattgroparna, höga kindbenen. Hon var vacker
, fin
, sexig!
Sexton år, och förmodligen inne i den mest spännande period i hennes liv hittils. Killar.. Fylla.. SEX!
Ovetandes hade min egen tillflykt blivit alkoholen. Var det inte en whiskey jag satt och smuttade på var det en öl. Ett konstant rus höll åtminstone den direkta saknaden och oron borta. Man ville inte tänka på det. Inte acceptera sanningen. Det kändes enklare att inte lotsas om det och bara trycka undan känslostormen.
En månad hade passerat. Vi hade bestämt oss för att stanna kvar i våra föräldrars stuga vid sjön i Mälardalen. Det var enklast så. Städernas övergivenhet skänkte dålig smak i munnen, och vi båda hade upplevt fina minnen här.
Stugan låg rätt ensligt vid en liten sjö med sandstrand. En brygga sprängde ut i vattnet till en liten vedeldad bastu längst ut. Huset i sig var inget fancy, men innehöll allt man kunde tänka sig och lite till.
Solen stod högt på himlen. En tryckande värme mot fönsterrutorna förvandlade stugan till ett värmerum.
Jag satt i mina mjukis-shorts i soffan och hade precis hällt upp en pinne när Becca kom ut ur duschen.
Häller du upp en åt mig med är du snäll?¨ Hon sa det med ett lurigt flin och kisande ögon. Det kändes som ett uppvaknande på något sätt. En nystart.
Visst!
Hon kom in i vardagsrummet och slog sig ner i soffan. Håret hängde tungt i våta slingor. Handduken satt tight runt hennes kropp och framkallade tydliga konturer av en vältränad figur.
Jag har tänkt en del, Började hon och sträckte sig efter glaset, Jag orkar inte deppa längre
Orkar inte gå runt här och inte leva liksom. Hon petade bort en hårslinga som lagt sig över munnen och förde glaset mot sina läppar.
Oh fyfan va starkt. Hon grimaserade och tittade upp på mig, Vad är det här för något?
Det är en 16-årig Lagavulin känner du väl?!
Va vidigt, hur kan du dricka det där?
Du lär dig.. Ge det lite tid bara!
Återigen framträdde ett plirande flin i hennes ansikte, och där satt vi en stund och bara tittade på varandra.
Kommer du ihåg förra året på din student?
Jag nickade samtidigt som bilder av allt folk på altanen hemma på Edsgatan 14 fabricerades i minnet.
Jag minns att pappa gav dig någon whiskeyflaska som du öppnade och bara luktade på
sådär försiktigt ovanför flaskhalsen.
Just det, sa jag och tänkte tillbaka, En 10 årig Laphroaig.
Jaa, nått sånt
, började hon och fortsatte, Jag minns hur manlig jag tyckte du var då..
Det tog en stund innan orden han att landa. Jag tittade på Becca vars blick fallit ner i knät där hon med höger långfinger travande drog det fram och tillbaka över fållorna i handduken.
Manlig?
Ja
, sen en konstpaus, Du såg så erfaren ut. I den där kostymen och fixade frisyren
Den trimmade skäggstubben.
Något i blicken hade förändrats. Det fanns en glöd, en lekfullhet, närmast en längtan jag tidigare inte lagt märke till. En droppe vatten släppte taget från hakan och rann försiktigt ner i klyftan mellan hennes hårt uppbundna bröst.
Inte visste jag att du såg mig som manlig!
Hon skrattade till. Sådär flickaktigt..
Det har jag väl alltid gjort?, sa hon, Jag har nog sett upp till dig ända sedan vi sprang runt nakna över v