r skrämmande utan också för den femhundring han tryckt ned i näven på honom. Alla sovkupéer i förstaklass var lediga och det kostade honom ingenting att låta honom få sin vilja igenom. Nu stod han utanför sagda hytt och lyssnade till hur mannen hade hetsigt sex med den mycket söta kvinnan som han sett gå på tidigare. Han var förundrad, avundsjuk men framför allt kåt. Vetskapen om vad som försiggick därinne fick honom att förstrött fingra på kuken som spände i kostymbyxorna. Han följde varje juck han hörde. När det tillslut blev helt tyst kunde han inte låta bli. Oändligt försiktigt tog han sin nyckel och vred om. Han hade blivit något av en mästare på att få upp dessa dörrar tyst och det hade givit honom inte bara många intressanta vyer utan ett litet nätt bidrag i kassan då han tagit vad han sett bjudas. Bara lite, så att förlusten inte skulle märkas. En sedel här, nån värdesak där. Inte ofta, inte mycket. Han var med andra ord van att ta sig in tyst i liggvagnarna.
Han väntade andlöst på sitt tillfälle. Tillslut, en stund senare när han var säker på att de sov stod han så mitt i det lilla rummet som kupén utgjorde. Synen gjorde honom galen av kåthet. Den kraftfulla mannen låg raklång på britsen med den lilla kvinnan över sig. Hon var lika naken som dagen då hon fötts och han såg hennes rundade bröst tryckas ihop mot mannens bringa där hon låg. Hennes särade ben avslöjade allt. Det var ett vackert, svullet och öppet sköte som mötte hans blick. Det blänkte av väta och han såg hur mannens säd hade runnit ut ur henne. Hans lyckliga kuk låg som en hotfull, enorm orm nedanför. Helt nedsölad. Den kuken hade varit på ett underbart ställe konstaterade han. Lyckliga jävla kuk! Den var massiv, han hade inte sett en så grov kuk på länge. Han gick fram och kunde inte hindra sig från att dra med fingret längs det nyknullade skötets röda läppar. Ett tyst gnyende lät höras.
Han insåg att risken var för stor och la band på sig. Han ville inte ta reda på vad mannen skulle göra om han ertappade honom. Men han skulle inte gå lottlös därifrån, bestämda han sig. Snabbt fiskade han upp mobilen och tog så många bilder han kunde, både nära och på håll. Inte bara skulle de utgöra bra material för hans ensamma men sköna runkstunder de många, långa nätterna i konduktörskupén. Han kanske kunde sälja bilderna eller få användning av dem på något vis.
Martin hade hört ljudet av nyckeln som vreds om. Han var fullt vaken på ett ögonblick. Han hindrade en impuls att kasta av sig Louise och angripa inkräktaren. Eftersom han visste att han låst kände han sig säker på att det var den där slemmige konduktören som kom. Han hade instinktivt sorterat in honom i facket "opålitlig" när han tryckt femhundringen i hans hand. Men han ville se vad den lilla råttan gjorde, eller åtminstone höra. Så han fortsatte att låtsas sova.
När killen stod böjd över dem krävdes det stor vilja att inte sträcka ut en hand och grabba tag i honom. Vad fan höll skiten på med? Kort därpå hörde han några svårbestämda ljud innan Martin insåg att han fotade. Nä nu jävlar! Men istället för att vräka av sig den sovande kvinnan, väntade han. Den här striden ville han inte ta här inne, inför Louise. Han väntade en stund efter att konduktören tyst lämnat kupén innan han försiktigt välte ned den sovande kvinnan på britsen och la täcket på henne. Han drog tyst på sig sina kläder och tassade ut. Det var mörkt i tåget och de flesta sov. Han hittade snabbt till konduktörshytten. Han knackade försiktigt, i hopp om att killen skulle öppna tillräckligt för att han skulle få in foten. Han ville inte knacka hårt, för då skulle det väcka misstankar.
- Vad är det? hördes en misstänksam röst inifrån. Konduktören var oerhört irriterad över att bli störd. Han gick just igenom skörden av bilder och drog sakta i sin framhalade kuk. Typiskt att nån ska komma nu!
Martin insåg att hans röst skulle avslöja honom. Han knackade igen.
- Vad är det?! irritationen lät inte ta miste på.
Först vid tredje knackningen hände något. Han hörde steg och ett klick. Dörren öppnades på glänt. Det räckte.
- Vad har ja... hann han börja innan helvetet brakade lös.
Martin forcerade den upplåsta dörren lika snabbt som effektivt. Han stängde den bakom sig och lyfte upp den unga killen i luften endast med ena handen under halsen på honom. Det stängde effektivt tillgången till syre för honom och hans irritation över att bli störd övergick snabbt till något klart mer primalt. Att få luft. Att överleva.
- Din... jävla... lilla... råtta, väste Martin. Men lugnet i hans röst, hans återhållna ilska var oerhört skrämmande och fick blodet i konduktörens ådror att frysa. Mannen var klart mer skrämmande än han såg ut att vara. Detta var en man som inte bara var van vid våld. Han *var* våldet. Han hade gjort sådant förr. Hade konduktören vetat lite mer om vad den hand som höll om hans hals varit med om, hade han varit ännu räddare. Lyckligtvis, om man kan säga så, visste han det inte. Men instinkten visade honom att han var riktigt illa ute. Som om bristen på andningsluft inte gjorde det...
Med andra handen lyckades Martin nå mobiltelefonen som låg på bordet. Han höll upp den framför konduktörskillen.
- Var det denna du fotade med? Killen nickade men kunde inte svara. Bristen på syre började bli akut kände han och började sprattla.
Martin kastade ifrån sig killen som rasade ihop baklänges över stolen som stod vid bordet. Han kippade efter andan och tog sig för halsen. Martin tog telefonen och smulade så sönder den framför konduktörens ögon. Det gick förvånansvärt lätt, det var en riktig skittelefon. Han avslutade genom att stampa på resterna av telefonen. Sen spände han ögonen i den lilla skiten som låg och hämtade andan. Ett par skräckslagna ögon stirrade tillbaka.
- Gör ALDRIG om det där. Jag låter dig vara denna gång, men om jag nånsin ser dig igen eller hör från dig kommer jag fanimej plocka av dig kroppsdel efter kroppsdel tills du förblöder. Kylan och allvaret i mannens röst lät inte ta miste på sig.
- Behåll femhundringen du fick förut, men be till de gudar du må tro på att vi inte ses igen. Martin vände och lämnade hytten utan att blicka bakåt.
Irriterad men ändå nöjd gick Martin tillbaka. Martin blev sällan arg så han inte kunde kontrollera sig. Ilskan över konduktörens tilltag hade bara existerat i hans sinne en kort stund. Resten var ren och skär motåtgärd. Skadebegränsning. Han hade ingen som helst avsikt att lemlästa någon, allra minst den där lilla skiten. Den tiden var förbi. Däremot var han irriterad över att behöva bli väckt, behöva lämna sin erövring som hade sovit så fint på honom. Obekvämt, men precis vad Martin hade behövt i form av närhet och kroppslig värme. Hans irritation övergick till någon form av lyckorus när kom tillbaka till sin kupé och såg den nakna Louise ligga på britsen. Lakanet han täckt henne med hade hon sparkat av och nu låg hon på mage med rumpan i vädret och benen lätt särade. Hennes sköte såg magnifikt ut där hon låg och sov. Martin hann bli rejält kåt av synen medan han klädde av sig och när han kort därpå återigen var naken stod kuken som ett spett igen. Detta tänkte han inte slösa bort, men hur? Han tänkte begrava kuken i henne så snabbt det bara gick men lite vett hade han i skallen. Snabbt fick han fram en burk vaselin han hade för att diverse saker. Sex var vanligtvis inte en av dem. Snart var hans ådriga lem grundligt insmord och hal som en ål. Han ställde sig på knä med Louise's ben mellan sig. Han ryckte åt sig en kudde som han försiktigt knölade in under hennes höfter. Nu putade hennes rumpa fint upp och exponerade fittan som låg där så inbjudande och välkomnande. Han började smeka den lite försiktigt. Louise gnydde i sömnen. Han fortsatte och lyssnade samtidgt noggrant på hennes andning och tilltalande stön. Han ville tränga in i henne precis när hon vaknade, varken förr eller senare. Med andra handen höll han sin kuk i ett stenhårt skick.
Så, tillslut blev hans smekningar tillräckligt för att Louise skulle vakna ur sin slummer. Det hade tagit en förvånansvärt lång stund och safterna kring hans finger vittnade om att hennes kropp vaknade upp snabbare än hennes medvetande. När hon vaknade visste hon inte var hon befann sig först, men kvällens eskapader kom tillbaka lika snabbt som en lampa tänds. Hon drog efter andan när allt rullades upp för hennes inre. Detta var signalen som Martin väntat på. Hans försiktiga arbete med hennes fitta hade gett visst resultat och kombinerat med den vaselinindränkta kuken så utgjorde friktionen inte något nämnvärt hinder när Martin riktade ned kuken mot det välexponerade skötet och försiktigt men bestämt tryckte in kuken så långt han vågade och kunde. Vilket var gott och väl två tredjedelar innan Louise's kropp sa stopp. Att vakna av att bli påträdd av en rejäl kuk kan vara nog så skrämmande, speciellt som man inte är van att ha regelbundet sex. Det gjorde inte ont, men den oväntade penetrationen överrumplade henne inte bara mentalt utan även fysiskt.
Förvåningen att bli så oväntat uppfylld var nästan skräckfylld. Hennes första, instinktiva känsla var panik. Hjälp? Vad händer?! Nån är inne... inne... i mig! En... kuk... i min fitta! Våld...täkt? Nånstans där kände hennes kropp genom ljud, doft eller vad det nu var, att det var samma kuk - och man - som hon haft i sig bara timmar tidigare. Kroppen slappnade sakta av och började anpassa sig till den inträngande påhälsningen.
Martin frustade till när hans kuk återigen hade den lena, mjuka och sugande musen omkring sig. Det var så... underbart! Han njöt av vyn han hade framför sig och lät händerna vila på hennes runda, lena höfter. De kvinnliga formerna han hade framför sig var fantastiska att se på och känslan av hennes successivt anpassande sköte var direkt berusande. Sittandes över hennes lår stötte han så återigen in kuken. Och sedan igen. För varje juck kom han längre och längre in och tillslut hade fittan helt och hållet öppnat upp sig för honom. Louise låg och bara tog emot kuken, ömsom kåt som bara den, ömsom undrandes om hon drömde eller inte. Så mycket kuk på så kort tid! Och som den kuken brände i hennes fitta! En hand hittade vägen ned till hennes mus där hon kände med fingrarna hur den massiva pålen drevs in i hennes lilla mus. Det hetsade henne enormt och hon kunde inte hindra sig själv från att massera sin klitoris för att öka njutningen ännu mer. Hennes orgasm närmade sig snabbt. Hon, lilla hon, tagen i dunklet av denna best, denna adonis. Denna... man.
Martin kände hur hela hon samarbetade med honom och mot deras gemensamma mål. Den undersköna kvinna under honom var mer än han vågat drömma om att få på kuken! Vilken lyckträff! Han hade fångat en oansenlig liten knopp men framför sig låg en vacker blomma! Lustkänslorna kom som svallvågor och han kände att han närmade sig snabbt. Han ökade takten och när han kände hur hon spände ihop både underliv och skinkor blev det för mycket. Med ett kvävt vrål kastade han sig över henne och raklång juckade han frenetiskt in kuken i botten på henne. De djupa stötarna spädde på hennes orgasm som börjat och tillsammans kom de högljutt. Ett irriterat dunk från grannväggen bekräftade deras oväsen men de brydde sig inte i stridens hetta. Martin njöt stort av varje puls som kuken sköt säd in i Louise, detta skulle han ha på minnet länge! Louise lät sig villigt fyllas igen och bara njöt av det. Känna en livs levande man tömma sig villigt i henne. Betäcka hennes villiga sköte. Martin sjönk sedan ihop bredvid henne och låg och smekte hennes runda höft medan han såg på henne.
- Vi kan inte hålla på så här hela natten, flämtade hon. Martin såg forskande på henne.
- Jo, det kan vi, svarade han så. Hon log. Hon insåg att han hade rätt. Nu när hon släppt på precis varenda spärr hon trodde att hon hade så insåg hon precis hur rätt han hade. Det fanns inga hinder.
Och så blev det. De knullade som besinningslösa tills det ljusnade. På varenda tänkbart sätt som den lilla kupén tillät. Båda hade sina egna men likartade motiv. De var svultna och visste, trodde de, att de inte skulle komma att ha sex på länge. Varken med varandra eller nån annan. De tog tillvara på tillfället. Tillslut orkade varken Martin eller Louise mer. De somnade utmattade.
Martin vaknade först. Han hindrade en impuls att ånyo hoppa på den unga kvinnan som låg inkilad mellan honom och väggen. Hon låg med ryggen mot honom och höftens rundning såg lika mjuk som inbjudande ut. Martin var ingen erfaren person när det kom till att ragga upp kvinnor, men visst hade han haft sin beskärda del av one-night stands. Detta var överlägset det bästa han lyckats ro hem. Louise nätta, blyga uppenbarelse som sedan visat sig dölja en kvinna full av fördämningar som bara väntat på att få släppas ut var en ren lyckoträff. När han tände lampan för att se bättre var han hade sina grejer kunde han inte låta bli att studera henne lite till, där hon låg och snusade tyst i sömnen. Spåren av deras älskog var uppenbara. Förutom att det såg ut som nån kastat in en granat i kupén kunde han tydligt skönja intorkad sperma på henne lite varstans. Inte minst mellan hennes ben. Hans ömmande kuk och näst intill värkande pung vittnade om en urladdning han knappt kunde minnas att han haft tidigare.
Han skulle snart av. Han undrade om han borde väcka Louise. Han valde att inte göra det. Det fanns inte mycket mer att säga. Inte för de pratat så mycket efter att de lämnat restaurangvagnen, men ändå. De hade tillbringat natten tillsammans i samförstånd. Däremot, misstänkte han, behövde hon sova lite mer. Han kom på att han inte visste var hon skulle av. Det tog emot att öppna hennes handväska, men syftet var ädelt. Han ville inte väcka henne i onödan. Hennes biljett som låg överst visade att hennes station var efter hans, en timma ungefär. Var det värt att väcka henne för det? Antagligen. När han var klar med sina egna göromål ruskade han så liv i henne samtidigt som tåget påbörjade sin inbromsning till hans egen station. Förvirrat tittade hon på honom innan hon sprack upp i ett leende.
- Jag skall av, tänkte att du ville ha lite tid att komma i ordning, sa han. Dessutom ville jag tacka för... en fantastisk kväll. Och natt.
- Tack... själv... mumlade hon, fortfarande yrvaken.
Tåget gnisslade till och stannade helt. Martin tog sin ryggsäck och lämnade kupén utan att se sig om. Han hörde ett klick när hon låste efter honom och kort därpå var deras vägar skiljda. Med ryggsäcken ordentligt på sin rygg med remmar och avlastningsbälten spända lämnade Martin nuet och blickade framåt. Nästa etapp på denna resan skulle börja! Han tågade ut från stationen med bestämda steg medan tåget rullade iväg åt sitt håll. I en av kupéerna låg en sexuellt återuppvaknad och väldigt tillfredsställd kvinna och sov djupt. Hennes krafter hade precis räckt till att låsa efter Martin och ta sig tillbaka till sängen. Sin station skulle hon komma att missa och vakna endast när städpersonalen på slutstationen låste upp för att städa. Den panik hon sen genomlevde där hon låg helt exponerad inför de klotrunda ögonen som tillhörde städaren som stod där med sin städutrustning redo skulle ta lång tid att lägga bakom sig. För en återhållsam kvinna som henne var det något av det värsta hon upplevt och fick henne att starkt ifrågasätta sina utsvävningar som fram tills dess hade känts så rätt. Vidare så skapade det hela ett logistiskt problem då hon nu hade många sköna mil att resa åt andra hållet innan hon skulle komma tillbaka till sin station. För att inte tala om hennes spruckna tidsschema.
Under tiden marscherade en viss Martin Andersson vidare genom de massiva skogar som omgav hans nästa mål. En mytomspunnen och för Martin helt okänd skola vars hemligheter och historia var något Martin var lyckligt ovetande om.
---