Jag tänkte låta dig vila lite efter du varit så duktig under
eftermiddagen. Men sättet du trotsar mig på får mig att tro att du
inte gillar när jag är snäll mot dig, sa Nadine och slog till mig med riset igen. Du vill bli dominerad utan någon som helst barmhärtighet.
Du vill inte bli belönad, du vill bara bli straffad och förödmjukad, Nadine slängde bort riset, och hukade sig bakom mig igen. Jag förstod det inte tidigare, men nu fattar jag hur du fungerar. Från och med nu är det slut på det, Natalie. Från och med nu väntar bara det du längtar efter.
Jag snyftade till när hon låste upp handbojorna. Av med kläderna, sa hon kort.
Fortfarande flämtandes knäppte jag upp jackan och lät den falla till marken. Sedan drog jag av mig skorna. Sist slet jag mödosamt av mig täckbyxorna, och kände den iskalla kylan runt mig och vägens snö mot mina smalben. Tårögt såg jag upp på Nadine som stod med armarna i kors och såg kallt på mig.
Händerna, sa hon.
Jag snörvlade till och höll fram mina handleder, och hon låste fast handbojorna igen. Denna gång framför mig. Hon grävde runt i ena fickan och tog fram ytterligare ett par. Hon hukade sig bakom mig igen, och låste fast dem runt mina fötter. Huttrandes såg jag på medan hon plockade upp mina kläder och skor.
Kryp, sa hon med en röst som fick mig att rysa mer än kylan.
Den återstående delen av vägen var strax över en kilometer, men kändes som mil i den isande snön. Efter halva vägen hade mina händer och ben domnat bort. När vi till sist kom fram till huset skakade jag okontrollerbart och hackade tänder som aldrig förr.
Jag trodde att hon skulle ta mig direkt till varmduschen men vid farstutrappan stannade Nadine och satte sig lugnt på det mellersta trappsteget. Jag såg förvånat och bedjande på henne.
Vänd dig om, sa hon.
Flämtande vände jag mig om i snön. Jag kände hur hon ryckte bort tejpbiten. Ge mig mina strumpor, Natalie.
Jag kände hennes fingrar mot min analöppning men jag var tvungen att pressa ut dem själv. Något som inte var allt för lätt när man skakar i hela kroppen. Jag lyckades till slut få ut dem.
Vänd dig igen, sa Nadine.
Hon höll fram stumporna mot mitt ansikte.
Du ska ta dessa i din i mun igen, sa hon. Men innan jag låter dig göra det, så ska du säga att du är min bitch.
Jag ville fortsätta trotsa henne, men min kropp klarade inte av kylan längre. Jag var inte klar med att testa henne, men för tillfället fanns ingen annan utväg.
Jag är din bitch, sa jag och gapade.
Hon gav mig en örfil. Kyss mina skor, och säg att du är min bitch.
Jag böjde mig fram och kysste hennes skor. Jag är din bitch, Nadine.
Hon log ondskefullt, och kysste mig sedan på munnen. Jag gapade och fick de våta strumporna inproppade i munnen igen. Hon tejpade sedan för, och ledde in mig i huset.
Trodde du skulle låta henne vila lite, sa Erik när han fick syn på Nadine som ledde mig mot duschen.
Jag hade rätt, sa Nadine. Hon svarar dåligt på att bli behandlad väl. Jag var tvungen att sätta henne på plats.